Förra torsdagen, på väg hem från jobbet observerade jag rätt mycket flygmyror. Dags att fiska med andra ord. Ringde Fredrik, han var på. Vid ca halv sju var vi på plats och det vakade helt ok om än inga mängder. Även myrorna låg o kämpade på ytan. Var inga massiva mängder men ändå tillräckligt. Fredrik fick nys på ett par fiskar som gick och drog längs land men väl på plats så var dom som bortblåsta och så var det sedan hela kvällen. Fisken höll sig konsekvent mitt i sjön och vakade där. Känslan va att våran närvaro skrämde ut fisken. Ett mer tillbakalutat ninjafiske hade nog varit att föredra än det harvande i jakt på hugg som pågådde dessa timmar.
När tillslut mörkret började ta över och vi hade börjat röra oss mot lägret så ser jag en fisk som vakar sig in mot land. Smyger fram så gott det går och lägger ut min patenterade nattslända och den sitter. En rätt slak men fin fisk landas, fotas och släpps sedan vidare. Blev ett rätt gott slut trotts allt.
I Lördag hade jag tänkte ta en ny tur, Tiveden fanns med i tanken men hade inte bestämmt mig. Men innan det blev tal om fiske skulle jag ut på en runda med cykeln. I en kurva ställs allt på ända på flera sätt. I en högerkurva möter jag en person, nyper fel broms dvs fram och gör sedan en frivolt med cykeln fastspänd i fötterna. Efter ett par sekunders kaos kan jag åtminstone konstatera att jag lever. Känns dok som jag blivit brutalt misshandlad. Revben o höger axel mår milt sagt inte bra. Fiske blev nu med andra ord en omöjlighet och senare i veckan blev domen 2 veckors sjukskrivning. Så nu handlar det mer om att kunna torka sig där bak än om att kasta med fluga. Och det är det inte att tänka på, på nån vecka till åtminstone skulle jag tro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar