Efter motgång kommer framgång

 

I samma stund som isen gav vika gjorde min rygg det samma. Så med ett ryggskott som vid sitt inträde gav en ny dimension för smärt så kändes läget rätt hopplöst. Detta var i måndags. Visade sig som tur var att det fanns lite kvalitativa läkkött kvar i denna inte allt för topptrimmade kropp. Så nu 5 dagar senare så är man tillbaka, kanske inte på topp men i arbetsfört och fiskbart skick om än att jag kanske inte stuttsar fram. Så jag tog en snabbtur på en dryg timme till sjön idag. Såg bara några vak och vinden jobbade på. Satte på en oliv flicksländenymf och efter bara några kast så högg det. Dessvärre släppte den lika fort. Tog dok bara några kast till så satt nästa. 2kg lekfärgad finhet for i håven, fotades och fick sedan simma tillbaka. Att få ta oskulden på säsongen 2013 kändes som en befrielse.
Tappade sedan en fisk till och det fick bli det sista som hände denna timme. Största glädjeämnet var att ryggen verkar hålla för denna form av sysselsättning. Nu är det bara att ta oskulden av årets första torrflugefångst. Lär hända i helgen. Så nu är det förhoppningsvis dags att lägga försvunna askar o knäckta ryggar bakom sig :)

Smygstart

 2 tappra som sitter o funderar, kanske på om

det är isborr eller flugspö som gäller.

Då så var det avklarat, premiärfisket. Eller rättare sagt blötläggning av fluglina. För nått vettigt fiske blev det inte riktigt tal om. Fanns en öppen vik på en annars isbelagd föreningssjö denna förmiddag. Att det skulle vara så som det var hade vi redan listat ut men suget efter att få komma ut i skogen och få ta livet som det kommer några timmar kändes behövligt. Trotts förutsättningar så gav det lilla fiske som ändå bedrevs mellan isflaken mersmak och när dagens första och enda vak observerades vid en iskant så kom laddningen till max o så även pulshöjningen. Krävs inte mycket för att få fiskehjärtat att gå i spinn. 

När vi slog oss ner för sista gången tillsammans denna dag för att summera förmiddagen med en kopp kaffe så började isen äntkigen ge vika med full kraft. Så om max 2 dagar så kan man börja gå in i fisket på fullt allvar. NU KÖR VI!!

Katastrof

Skulle rigga grejerna för eventuellt fiske i morgon söndag. När jag skulle styra upp askarna visar det sig att asken som innehåller 90% av alla flugor jag använder är spårlöst försvunnen. Letade hela gårdagskvällen och hela denna dag sen tidig morgon utan resultat. För en stund så började jag nästan grina men lyckades streta upp mig. Hade tagit vilket annat försvinnande som helst, rullar, spön eller vad som helst utom just den asken. Hur som så har jag börjat förlika mig med tanken på att den iaf för stunden är borta och låter nu den få krypa fram med tiden. Lösningen på problemet blir nog att sätta igång och binda flugor som om det inte fanns nån morgondag. Detta måste vara den sämsta starten på ett fiskeår som jag varit med om.
Skulle nån stöta på en Rodwalkerask, troligen i garphyttan så tas den imot med MYCKET stor glädje.

Börjar dra i hopp sig

Igår vart det grillning och islägeskoll vid sjön. Grymt skönt

att få komma ut i skogen ett tag och kunna konstatera att isen börjar ge sig.

(Mobilkort och dåligt ljus blir oftast inte så bar)

Äntligen så börjar det vända! Snöfläckarna blir färre o färre och isarna svartare och svartare. Har låtit bloggen få ligga i träda sista tiden och det till stor del av att det inte funnits så mycket vettigt att säga. Att gnälla om isar sida upp och sida ner kan snabbt bli rätt ointressant läsning att se tillbaka på. Bättre att låta bläcket flöda när det väl finns nått vettigt att skriva. Hur som så har jag bestämt att det ska finnas öppet vatten till nästa helg o då ska här fiskas. Hoppas nu bara att min profetsia stämmer.

Kastning, bot på fiskebrist

Det var grymt fiske denna lördag. Fisken gick o åt mygg och mina flugor funkade alldeles utmärkt.....eller njaa.
Hade önskat att denna första rad hade stämt. För en månad sedan var det oxå så som planerna såg ut. Nu är läget ett annat, framförallt isläget. Isen på fiskbara vatten är tjockare än på länge och när årets första fisk ska landas kan man bara gissa sig till.
Men vad göra? jo, låter smsen få flöda ur mobilen och lite snabbt styra upp lite kastning. Var så det blev i fredags kväll och på lördag förmiddag stod vi där 6 muntra män i hästhagen. Var grymt trevligt och man lyckades nästan förtränga alla dåliga tankar kring is o kyla för en stund.

 Kjell nöter underhanskast. Träningen gav färdighet.

 Sonen min var med och kämpade på medan jag stod och höll tummarna för att spötopp o lina skulle överleva den inte alltid mjuka behandlingen.

Spännande tidresa

Efter en lång tids sjukdom så gick en vän till familjen bort. Mannen vid namn Rune K var den person som jag fick mitt första flugspö av och som tände gnistan för mig och mitt flugfiske. När han nu vandrat vidare så fick jag äran att få vaka över hans samling av böcker, flugor m.m. Har större delen av denna dag suttit och bläddrat i böcker och kollat bland grejer som har en del år på nacken. Är även en del roliga namn som varit och skrivit i några böcker och det gör inte saken sämre. Är en bok som jag fått speciella funderingar kring och det är nedanstående bok. Dels är det boken som sådan men även det som är skrivet för hand i den. Har lite slutsatser men jag ska forska vidare i vem som kan ha ägt den innan Rune själv

Ljuset i tunneln

Knäppte denna bild på jobbet här om dagen och den känns på nått sätt talande för hur känslan är just nu. Rätt för jävligt men man ser ljuset.

Nu så är det kanske inte så illa som man vissa stunder vill få det att låta. För trotts att isarna är tillräckligt tjocka för att klara ett kärnvapenangrepp så går hjärnaktiviteten för högvarv och ett nytt fiskeår börjar utkristallisera sig. Återkommer med det i ett inlägg med lite mer positiv ton.