Går i cirklar

Ännu ett givande men ändå ett något innehållslöst samtal avklarat.  Allt är redan sagt, planerna om vart, hur och när stordåd ska ske är näst intill huggna i sten. Teorier har vridits och vänts på så man nästan gått hela varvet runt till noll igen. Det är rätt urvattnat just nu. 

Man går i cirkla. Går in i fiskerummet..... Glor.... Går ut....ringer lite till..... Tar en surfvända på mobilen...... Konstaterar att flugfiskesverige nästan gått i ide.

Denna sista tid är nästan värst på hela året. Som att stå i startblocken men startskottet låter vänta på sig. Tidigare las energin på flugor eller nått annat kreativ. Nu är det SMHIs 10 dyngnare som det läggs energi på och då mest i negativt form över att den inte visar det jag vill att den ska. Och där till att det går inte att göra nått åt det. En helt meningslös sysselsättning med andra ord.
Detta scenario är inget nytt, samma procedur spelas upp varje år i månaden mars. Tur är att startskottet kommer gå av, frågan är bara när....

Svåra frågor utan exakt svar.

Ramlade in på Kedjeåsens FB sida igår och såg då att nu har årets Regnbågsjippo dragit igång. Dvs att det börjats skickas i broilerbågar i deras sjöar i villigsberg och karlsdal. När jag började läsa kommentarerna som enbart bestod av hejarop och applåder för att denna fisk ÄNTLIGEN kommit i sjöarna så började jag fundera. Vad är det med folk? och då menar jag vad är det egentligen med folk. Är det verkligen så kul att få en stor båge eller är det bara en del i nån form av kukmätartävling. Tror på det senare. Att det roliga ligger i att berätta vilken stor fisk jag fått och inte i upplevelsen.
En annan fråga jag ställer mig är, hur mår en Båge på säg ca 6kg? Är inte direkt så att fisken längre ser proportionerlig ut. Är det värt detta bara för att kunna stoltsera framför kameran?
När jag gick och funderade kring detta fiske så kom jag och tänka på en sak som jag läste på edge i våras om att det trollats upp ca 900 lax på en helg runt bornholm i nån tävling. Får samma kännsla kring båda dessa fisken även om det egentligen inte hör ihop. Känslan är att vikt och mängd är det som är det enda intressanta och att fisken får komma i andra hand.

Nu kan man om man vill kalla mig för dubbelmoralens väktare om man vill. Jag som fiskar Regnbåge allt som oftast. Har själv då och då ifrågasatt om det är rätt att odla fisk för att jag ska kunna fiska på den för mitt höga nöjes skull och har då kommit fram till att det nog inte är det. Dok så är det torrflugfisket det jag lever för så just nu kan jag inte komma upp med ett bättre alternativ. Jag har iaf respekt för fisken och vill så lång det är möjligt att fisken ska må så bra som möjligt innan det den ev fastnar på kroken. Om det nu på nått sätt rättfärdigar fisket kan man fundera över.

Märker under skrivandets gång att kunna få ihop alla argument och funderingar på bara ett kort blogginlägg och att det ska bli fullt förståligt är mycket svårt när man skulle kunna skriva en avhandlig i ämnet. Blir gärna att man faller på eget grepp. Hade bara innan jag postade detta ett samtal med PA på en timme där det vände och vreds på detta och att på den timmen snuddade vi bara vid dessa frågor. Då inser hur komplext detta är och att leva som man lär inte är det lättaste, långt ifrån. Var sånär som jag tänkte skita i att posta detta för risken att det kan bli allt för spretigt.

Men min frågan kvarstår. Vad är det som gör att en stor Båge gör att en del går man ur huse för att lyckas få en. När det är enligt mitt tycket lika stor bedrift att få en 1kg båge som en 6kg båge i en P/T sjö.

Tankar kring torrflugefiske o regnbågsfiske

Ibland kan det vara vinnande att bara ta det lugnt

Torrflugefiske, är det som för mig är flugfiske. Har funderat på vad det är som gör att jag tycker detta fiskesätt är så fantastiskt. Vet inte om jag kommit fram till svaret, men jag tror det är jakten. Visst säger dom flesta att dom är på jakt efter hugg men den jakten jag tänker på är mer att göra allting rätt. Så att i teorin ska det bara behövas ett kast för att få fisk, nått som andra fiskesätt inte kan erbjuda. Även det visuella är en stor del. Nu blir det många gånger inte så att det bara blir ett kast men möjligheten finns där, handlar ofta om hur länge man orkar hålla sig innan man börjar kasta. Känner att jag på sista tiden börjat hitta till lugnet som krävs och inte bara harva på.
Nu är det mest regnbåge jag fiskar och gör det oxå ganska ofta. Att det blir ganska ofta hjälper nog lite till att kunna behålla lugnet. Man vet att det kommer flera tillfällen om det skulle svika.

När det gäller Regnbåge speciellt så är även storleken på fisk för mig helt ointressant utan hur jag lyckas lura den. Bedriften i att få en liten eller stor fisk är lika stor. Är inte direkt så att en stor fisk har fått gått igenom år av vedermödor och på så sätt blivit en svårfångad fisk. Ibland kan det vara mest tragiskt när man ser en del mycket stora exemplar.
Jag är mest intresserad om fisken har krut sen så får det vara vilken storlek det vill. Är det inga torpeder till fiskar man får så landar det i att jag lyckats lura den. Krutbåge blir mest en bonus.

Det som torrflugefisket även för med sig är även en resa i insekternas värd. Desto mer man kan om det desto bättre lär det gå vid vattnet. Och att ha ett ämne som nästan inte har nått slut att grotta ner sig i ger det ännu en dimension.
Nu kan även jag sätta på en nymf då och då. Nått som kanske är som att svära i kyrkan för puritanerna. Men vem är perfekt. Kan vara lite kul med spöböj bara därför att nån gång. Speciellt först turerna på våren när man nästan glömt hur det känns.

Behövde bara skriva av mig lite. Finns säkert hål i resonemanget men so be it.

Jsonsweden flugor ett dillemma

Har börjat titta lite på Json flugor och hamnat i ett dillemma. Verkar som att dom är helt klockrena och har allt det som jag har strävat efter bakom städet. Problemet som jag känner är att allt det som man gjort under åren kanske skulle kännas bortkastat och att kreativiteten skulle hämmas kraftigt.
Tänkte att jag kanske skulle köpa några och prova lite men det kan kanske bli spiken i kistan och att man sedan inte använder nått annat.

Blir nog att jag ligger lågt med detta. Känns som ett risktagande att pröva.

Länk till Jsonsweden

Har det ganska bra trotts allt.

Jag brukar beklaga mig över att jag bor på helt fel ställe (Örebrotrakten). Jag borde dra minst 40 mil norr ut och slå ner bopolarna, i tanken så verkar det som en bra ide iaf. Varför? jo för fisket förstås. Men på sista tiden så har jag börjat ändra mig, kanske så har man det ganska bra ändå. Fiskesäsången är betydligt längre här speciellt om det inte är atomvinter som det varit dom senaste åren. Sen så har jag ganska mycket P/T vatten runt hörnet, vet inte hur många sjöar, kanske 10 st kanske mer. Har börjat uppskatta det fisket mer och mer. Kan vara så att jag förlikat mig med att jag bor där jag bor så det är bara att gilla läget.
Har även observerat att det dyker upp fler och fler Regnbågsvatten runt omkring i Sverige där det kostar omkring 500kr ibland mer för en dags fiske. Här hemma får jag 3-4 dygns RB fiske för samma peng. Oftast är det lite högre kvalite på fisken på dom dyrare ställena men när jag själv multiplicerar lite så märker jag att det bli billigare att åka norr ut en långhelg och fiska Harr/Öring i tex Rena än vad det skulle kosta att fiska Regnbåge på sina ställen. Där till att jag har mindre än 10 min till det egna RB vattnet där ett gäng extremt luriga och förvildade Bågar o öringar håller till.

Visst så kommer jag forfarande i självömka mig över att det är så synd om mig som inte har ett Harrvatten av rang utanför tomtgränsen men jag kommer nog allt oftare uppskatta det man har.

Snödropp ger hopp

Fick lust med att ge bloggen en ansiktslyftning denna förmiddag. Tror det blev ok, har inte hunnit vänja mig än. Bakgrundsbilden fanns redan färdig så det är ingen egen bild tyvärr men jag gillade färgerna i den. Kan bli till att byta när väl nån tar ett bra kort.

Var ute och roade mig med att hacka lite is i stuprännorna på förmiddagen. Att höra smältvatten droppa i rännorna låter som ljuv musik i en flugfiskares öron, var stämning. Att våren inte är i antågande än kan man lista ut men jag är glad för det lilla.

Flugbindandet har fått stå tillbaka senaste veckan för gitarren och jag har nu kommit fram till att jag måste investera i nytt ljudkort m.m till datorn så att jag lättare kan jobba med musiken.
Som jag sagt tidigare så behöver jag oxå en ny rulle och det får gå före datainvesteringar.
Om det inte var för att farbror polisen skinnade mig på nästan 3000kr dagarna innan jul så hade rullen varit beställd enligt planerna, men nu får jag skjuta på det ännu en månad. Bara jag har den till april så är allt lugnt.

Rökte nästan ihjäl mig

Gårdagskvällens fiske var en prövning inför vad som komma skall. Då är det inte fisket i sig jag menar.

Efter att hela gänget slutat jobbet vid 16 så blev det ett snabbt depåstopp hemma för bilbyte. Sedan bar det iväg mot Karlsdal för fiske i Kviddtjärn. Väl framme så möttes vi av vakande fisk och ryttlande Vulgator, kändes mycket behagligt. Nu var det kanske inte dessa ting som blev det som man mindes bäst från denna kväll. Nog för att vi fick några ganska fina fiskar men det var några mycket mindre varelser som tog över showen. Svidknott! Dom kom efter ett par timmars fiske i kraftiga mängder och ända sättet att freda sig var att låta pipan gå varmare än någonsin. Tror att jag sög på pipan i närmare 3 timmar nonstopp innan kylan kom och jagade bort dom små asen. Så när jag vaknade i morse så var man som en nerbrunnen skog i munnen. Kände mig oerhört rutten näst intill bakfull.

Mygg kan jag ta i omänskliga mängder men knott dom kan få den hårdaste mot fallrepen. Hur som så är det nog bara att vänja sig för om 2 veckor idag så åker man mot knott o myggrika marker =D

Glömde kameran hemma så detta fiske blev ej dokumenterat.

Har han ingen fantasi....

.....är det kanske nån som frågar sig. Att åka till samma pöl om och om igen? Den tanken har slagit mig med o så har jag börjat fundera på alternativen. Snabbt så inser jag att man bor på fel ställe på nått sätt. Finns nog inte nått vettigt fiske som inte är inplanterat inom ca 20 mils radie, och då pratar jag torrflugefiske. P/T fiske så långt ögonen når. Ganska dystert men det är som det är.
Så i slutänden så blir det att man glider iväg till det egna. Där är nog en stor del av svaret, att det är just det egna vattnet. Träffar man nån så vet man att det är nån av polarna och inget slugger jon som är i färd med att fylla frysen. Sen så är ingen dag sig lik vid sjön. Den flugan som gick ena dagen kan bli tvär nekad den nästa. Lynniga som katter är dom i sina bästa stunder....eller ja, för det mesta. Så fast jag varit där hur många gånger som helst så är det nästan lika spännande varje gång man kommer dit.

Närmaste tiden kommer det nog inte vara så svår att få fisk men när öringarna fått gå ett tag och en del fått känna på kroken så blir dom garanterat lika svåra dom med.

Sen så har pengar och tid en viss inverkan. Det vi betalar för ett år är vad det kostar för 1 dags P/T fiske i en helt vanlig P/T sjö. Sen så när man är småbarns förälder och kanske inte kan vara borta hur mycket som helst så är det väldigt smidigt att bara kunna slänga in grejerna i bilen och att efter ca en och en halv metal låt senare stå och fiska. Att kunna vara borta var och varannan helg får jag ta när ungarna blivit lite större....förhoppningsvis =) Men visst kommer det bli en del annat oxå.