Mindre dagsländor, en prövning

Har kunnat konstatera vid mer en ett tillfälle att bristen på små dagsländor har varit påtaglig. Av nån anledning så har det dok inte blivit av att jag tagit tag i att binda upp några. Denna kväll kom iaf startskottet och pillandet började. Att gå från att binda Grandis till dessa betydligt mindre sländor var en viss omställning. Strl 20 var det som det handlade om denna kväll och jag kände rätt snabbt att ett förstoringsglas aldrig varit mer välkommet vid städet, även det visade det sig vara brist på. Blev tillslut några oliva sländor med kropp av flossilke och grått torax. Några fick cdc vinge och några pollyvinge. Tvinnade även silket på några för att få segmentering medan andra fick släta kroppar. Om dessa små skillnader kommer göra skillnad har jag svårt att tro men ombyte förnöjer.

Att fota dessa skapelser med för uppgiften något bristfällig utrustning var även det en prövning. Helt hundra blev det inte men det får duga med tanke på omständigheterna.

Fortsatt nattslände-binderi

Fortsatt med Hemingway vingarna och jag gillar dom verkligen. Blev att ta mig an Phryganea grandis, nattsländornas nattslända.
Vid det hemnära fisket så är det mycket sparsamt med Vulgata och även dagsländor i allmänhet. Nattsländorna är istället det som det finns rätt gott om och då just Grandis, och det är absolut inte fy skam. Ett av mina bättre minnen från året innefattar inte fångad fisk utan när jag vid egna sjön sitter på span, ser en grandis flyga ut och sätter sig på vattnet. Inget händer och den lyfter igen, sätter sig på vattnet igen och PANG! i en vattenkaskad försvinner den sländan. Är mäktigt att se hur en sommarkvälls helt blanka vattenyta kan gå från totalt lugn till till explosion. Denna lilla sekvens gav mer än fisken jag senare fångade. Var stämning! Om denna slända kommer att försvinna i ett våldsamt hugg får jag se, troligen i slutet maj början av juni. Gjorde en liknande slända förra året som levererade flera fiskar. Så varför denna inte skulle möta samma öde det vet jag inte. Men man ska aldrig vara säker.

Färdiga nattsländevingar.

I den senaste beställningen från Mistpool så hade jag beställt med lite byggsatts, närmare bestämt Hemingway caddis vings.
Kan kanske tyckas lite fusk men det känns som marginell skillnad att använda dessa mot att bränna själv. Vad man nu än tycker så tycker iaf jag att det blev riktigt tilltalande och tror nog att dom kommer fiska bra oxå. Blir till att göra ett antal sländor med dessa vingar.

Spent mygg

Tyckte att det var lite väl myggfritt så tankarna började fara iväg till våren och fjädermyggen. Blev till att ta sig an att binda lite spent mygg, en fluga som förövrigt blivit PAs paradfluga men som jag själv inte använt nämnvärt än. Tänkt att det ska bli ändring på det. Annars en rätt enkel fluga om än lite pillrig att binda. Blev till slut 4st strl 18 på krok TMC 100. Är svart bakkropp med vit tvinnad bindtråd som ribb. Pollygarn som vingar och cdc som torax. Ska nog kunna leverera när isen går.

Chenille caddis

12 mm mäter denna slända

Lurat lite på hur jag ska göra med mina hjorthårssländor i mindre storlek. Är bakkroppen som jag mest funderat på, för foam gör sig inte lika bra i mindre storlekar. Så när jag satt och grubblade över detta för mänskligheten ganska stora problem så råkade jag snegla ner i en låda i bindarrumet som var utdragen. Och där låg det, Ultra chenille. Visade sig duga alldeles utmärk som bakkroppsmaterial. Så nu blir det att binda upp ett gäng i lite olika färger.

Krok: Kamasan B100 strl 16
Bakkropp: Ultra chenille
Vinge: Thin wing grå
Framkropp: Torrflugehjort
Antenner: 2 fasantjärtsfibrer

Bindsommaren är nu igång.

 

Nattsländor är nått som jag brinner lite extra för så denna vinter får startas med denna skapelse. Konceptet är typ det samma som många andra nattsländor jag gjort. Denna har foam som bakkropp och bränd thin wing som vinge. Ben är hjorthår. Band in en bunt fasanfibrer på ovansidan och vek fram. Lämnade sedan 2 st som spröt. Blev bra allt sammans, skönt att vara igång.

Kanske årets sista

Fullt möjligt att dagens förmiddagsfiske blev årets sista. Väderleken börjar bli allt för bister för min smak. Nå väl, denna tur så var Mårten med för att för första gången pröva fiske med dunkrok. Att starta sin blivande flugfiske karriär i november är kanske inte det bästa men det visar på fint krut. Han visade sig nu oxå vara en naturbegåvning. Anade det redan vid första och ända gräspasset som ägde rum för ett par helger sedan. Nu var denna milt sagt dimmiga och kalla höstdag kanske inte den bästa för att få rätt bild av flugfiske, men det var glada miner ändå. Fisket då? Ja det var inte mycket att berätta om. Kaffetermosen drog betydligt mer i mig än att fiska i detta sterila vatten. Var mer givande att se på när Mårten fiskade med en betydligt högre laddning än mig. Summan blev dok noll fisk men 4 koppar kaffe. Helt ok facit, 4 koppar är inte att förakta.