Österlen

Då var årets premiärfiske avklarat. Detta ägde rum på Österlen för att försöka lura dom skånska havsöringarna. Jag, PA och Dala anlände vid 17.30 vid Hörte ängar på sydkusten för att möta upp med Daniel och göra årets första kast. Efter nån timme där utan känning bar det av till Abbekås för att fiska den sista timmen innan mörkrets inbrott. Där så lyckas PA lura en fisk. En besa på 63cm

PA med resans första fisk

Nu bar det av till stugan för att installera oss och lägga upp morgondagens plan. Daniel tog komandot och beodrade uppstigning kl 4.00. Mycket mastig tid tyckte jag. Men det var inte mycket att be för få det var bara ge kroppen 4 timmars sömn och sedan studsa upp ur sängen.
Det skulle sedermera visa sig att Daniel är nått utöver det vanliga. Nån form av supermänniska när det gäller fiske. Han kräver nästan ingen mat och ingen sömn. Bara öppet vatten och ett flugspö. Sen är det bara att borra ner huvudet och fiska på från solens uppgång till dess nedgång. Vi som är torrflugefantaster är mer vana vid en lite annan tidsrytm när det gäller fiske, kommer att få jobba med psyket till nästa års tripp.
Hur som så bar det av till Karakås på morgonen. Det kändes grymt hett men det var ganska dött visade det sig. Jag tappade en fisk men det var det ända som hände. Sen så bar det av till lite olika platser (har inte full koll på vad alla platser hette).

Efter lite lunch i stugan så bar det av igen till Österlens vatten. Efter bara nån halvtimme så får Dala och Daniel dubbelhugg. Daniel tappar sin men Dala lyckas land sin fisk. Hans livs första H-Ö och humöret är på topp. Även PA tar direkt efter det en fisk. Jag harvar på utan resultat. Nån timme senare så landar Daniel 1 fisk och tappar nån......och jag harvar på och har var på och harvar på. Byter fluga på fluga men utan resultat. Nu börjar den ofina känslan dyka upp, att man tappar tron på sig själv. Totalt förödande för det mesta. När mörkret kommer bär det av hem och min frustration är på topp.Dala med sin livs första Havsöring

På lördagsmorgonen vaknar jag med oro i kroppen. Ska jag åka 60 mil och kamma noll tänkte jag. Blev helt nervös.
Vi startar fiska på samma ställe som vi avslutade gårdagskvällen på. Daniel visar direkt vart skåpet skulle stå och tar 2 fiskar och tappar 1. Även Dala har hugg. Jag blir stirrigare och stirrigare. Men efter några timmar så ser jag vakande fisk utanför mig. Hoppet stiger och nästan direkt så har jag fast fisk. Den rusar och släpper. Känns rätt bra för nu är jag på rätt väg. Efter ett par kast till så hugger det igen. Denna fisk får efter en stunds drillning syna land. Jag är grymt nöjd och livet känns betydligt mycket enklare.
Nu börjar frånlandsvinden jobba stenhårt och nån mer fisk ser vi inte. Jag och Dala segar ihop kring spritköken, ganska nöjda trotts att fisket inte är vidare värst.
På eftermiddagen så lyckas Daniel lura en fisk till. Vi andra är ganska slaka och fiskar som krattor. Det blir ingen mer fisk denna resa och på söndagsmorgonen så bär det av hem till Örebro.
Blir givetvis en ny tripp ner nästa år med hopp om lite bättre fiske. Men även om fisket inte var på topp så var det en trevlig helg och det är inte kattskit det.

Daniel med en av flera öringar som han tog.